Sitter just nu och läser lite bloggar om utbytesstudenter som är i USA nu, två ord; JAG. LÄNGTAR! Ska bli så sjukt kul och åka ut på ett äventyr helt själv, även om det kommer vara jobbigt och vara ifrån min familj och mina kompisar i ett helt år så kommer jag ändå lära mig mycket saker och utvecklas som person. Jag längtar tills det ögonblicket när STS ringer och berättar att jag fått en värdfamilj, längtar tills jag kommer gå på planet mot USA, längtar tills jag äntligen får träffa min värdfamilj, längtar till USA. Förra året när jag ansökte till STS så kände jag att det var väldigt viktigt att jag hamnade i California, Arizona eller Florida. Men nu spelar det faktiskt ingen roll för jag har tänkt och det viktigaste är inte vart man hamnar utan det viktigaste är värdfamiljen som ska välkomna en till sitt hem och att man trivs hos dem. Jag har även tänkt hur det kommer att bli första skoldagen i high school liksom, hur coolt? Men tänk så har jag ingen att äta lunch med första dagen så får jag sitta inne på toaletten och äta min macka som Cady Heron i Mean Girls gör, haha nej skoja! Men det ska bli kul att få åka iväg och leva ett amerikanskt tonårsliv och bara prata engelska, kommer bli en utmaning i början att bara prata engelska men man vänjer ju sig efter tag, plus att jag älskar att prata engelska!!

 

För några dagarsen betalade mina föräldrar in den tredje delbetalningen till STS och nu är det bara en delbetalning kvar och sen är allt betalat, aahh!! Jag är så himla tacksam att mina föräldrar har gett mig den här möjligheten att åka iväg ett år och mamma och pappa om ni läser detta så ska ni veta en sak, ni är bäst!! Det var liksom en självklarhet att jag skulle åka till USA känns det som, för jag kom på det förra påsklovet när jag satt vid datorn, så kom det upp en annons på facebook om STS språkresor, så jag skulle bara in och kolla på språkresor så såg jag att de hade high school program så klickade jag in på det och gick sedan till mina föräldrar i vardagsrummet och sa; får jag åka till USA i ett år nästa år? Svaret var ett Ja visst på en gång, utan tvekan haha! Så jag och mina föräldrar satte oss och kolla lite och ansökte sedan, sen i maj fick jag tid för intervju, gick på intervjun med pappa och det gick jättebra och sen i juni fick jag ett brev om att jag blivit antagen!! Men det har gått as fort sen förra påsklovet kan jag ju säga. Om vi säger att jag åker i augusti så är det bara 4 månader kvar, och nu är bara ca tre veckor kvar till avreselägret som jag ska åka på. Känns skönt att jag inte kommer åka dit själv och inte känna någon utan jag åker dit med en tjej i min klass som heter Lois, hon ska nämligen också till USA i år!

Men detta var i alla fall lite av mina tankar kring USA och mitt utbytesår. Som sagt är jag väldigt tacksam att mina föräldrar gett mig denna möjlighet, ni är bäst!